Ett livstecken :D

Kan ni fatta, Serkan ringde mig precis :D
Så fort jag hörde hans röst började jag stor gråta, va löjlig man är, men jag blev så gald av att höra hans röst.
Gud vad jag saknar honom!
Blev ett kort samtal, men trotts allt ett samtal :D Han hade smygit ut för att ringa, vilket han inte fick göra igentligen.
Han har det hyfsat bra säger han, dom tränar mest hela dagarna och han bor i ett rum med 19 andra killar som han tycker verkar vara schysta! Dom är väldigt hårda mot dem, dom får inte ens gå och köpa grejer i kioskerna som finns på området och det är läggdags kl 22.00
Men det kommer ju att bli bättre med tiden, dom är extra tuffa mot dem nu i början.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0